manuell andning
När min värld snurrade, då räknade du varven. Sedan gav du mig en stol att sitta på när jag blev yr. Och din axel torkade mina kinder. Men det som gör dig så speciell, det är dina öron. De har praktiskt taget byggt ett tempel för min mun, som förstår varje ord jag säger trots att jag talar alldeles för fort för att förstås. Så tack, jättemycket tack. Tack till dig och tack till dina öron.
Och jag vågar inte säga det här när jag ser dig i ögonen. För jag är så fruktansvärt dålig på metaforer. Men om jag var bra, då skulle jag skriva en Håkan Hellström-sång till dig. Och om jag kunde sjunga så skulle jag sjunga den för dig. Även fast du inte tycker om Håkan Hellström.
Och du vet mycket väl vem du är.
Och jag vet att du läser detta. Och jag vet att du hatar att jag skrivit allt detta.
Men tack.
Tusen gånger, tack.
Kommentarer
Trackback
