du får mig att känna exakt ingenting

Jag ser på mig själv i spegeln, på nära håll. Så nära att jag ser min egna spegelbild i mina pupiller som blir mindre ju närmare spegeln jag kommer. Jag ser varje nyans i regnbågshinnan och hur röda ådror letar sig fram från kanterna där en tunn fransrad ramar in mig själv i mitt egna öga.

När jag blinkar försvinner jag för en hundradels sekund och jag vet inte vart jag tar vägen. Men så fort blinkningen är över, är jag säkert förvarad i min lilla pupill igen. Jag kan vara där så länge jag vill, och när jag känner för att försvinna kan jag bara blunda för en stund.